cecilialarssons

Har känt den senaste tiden att jag har velat skriva av mig lite, men det har inte riktigt blivit av.

Har ju ett antal gånger gett det här med att skriva blogg ett försök, men det har alltid slutat med att det runnit ur sanden.

Kanske berodde det då på att jag och Pontus inte va ifrån varandra någonting alls mer eller mindre. Varken han eller jag jobbade, så vi spenderade ju all vår tid med varandra. Det va ju självklart helt underbart, men inte alls bra.. Man blev ju så beroende av varandra och började ta varandra för givet och allt detdär.. Med det kom ju också allt tjafs och alla bråk, tillslut blev det ju som det blev. Vi fick nog och gick ifrån varandra.. Detta funkade ju inte mer än två veckor innan vi fick nog av saknaden och gav det ett nytt försök.

Nu har Pontus jobb och allt flyter på mycket bättre.. Man saknar varandra mer och uppskattar tiden med varandra mycket mer än innan.

Självklart finns där tjafs, men det behövs väl ibland tror jag, för att rensa luften lite.

Jag är jätteglad att vi hittat tillbaka till varandra igen, han är ju min älskling och ingen får mig att känna som han gör.

Nu när baby har heltidsjobb 07-16, mån-fre.. så är jag mestadels hemma hos honom i Borås.. Blir ju en del ensamtid när jag inte gör något om dagarna, men det funkar bra ändå.. Jag kan tycka det är skönt att vara lite ensam också. Jag kan gå och pilla och plocka lite innan han kommer hem och när han väl kommer hem, känns det ju jätteskönt.. Då har man ju gått o saknat honom hela dagen.

De senaste två veckorna har jag varit dålig, knaprat massa smärtstillande och varit mer eller mindre sängliggande hela dagarna.. Det blir jobbigt för både mig och Pontus. Framförallt för Pontus tror jag, allt detta med min sjukdom är ju så nytt för honom och jag blir ju självklart helt annorlunda när jag är så dålig och har så ont. Då kanske det är bästa att vara ifrån varandra, även om det känns jättejobbigt just då. Men för att man ska lära sig att hantera det, måste man ju gå igenom det några gånger.

Vi har ju fått en liten bebis också, hihi.

Nejdå, ni behöver inte bli oroliga... det är en liten kattunge, inget annat ;)

Han är i alla fall helt underbart söt, vår lille Viggo! Sjukt lekfull och busig, när han är så liten.. Speciellt om nätterna. Så jag försöker leka av honom hela dagen, så att han är trött och sover hela natten sen.. Det går väl sådär.

Det är mysigt med en liten kisse.. Jag har lite sällskap om dagarna och jag o baby har något gemensamt att ta ansvar för, man blir automatiskt lite mer ansvarsfull då.

Oj, detta blev ett ganska långt första-inlägg och väldigt mycket om mig och Pontus.. Kanske va mycket det jag behövde skriva av mig om.

Nu ska jag kika lite The City i väntan på att älsklingen kommer hem, strax efter 16.

Kommer kanske ett inlägg lite senare igen, who knows!

See you! Love...