Tisdag 3/11 -09, Något att se fram emot!!!!

Mitt i allt jobbigt med sjukdom och sånt, så har jag nu något att se fram emot.. Ganska långt kvar dock, men oj vad jag längtar redan nu.

8.e Maj åker vi till Frankrike, en stor fin villa är bokad och vi är ett stort gäng som åker dit.. släkten på mammas sida... och om allt går som  vi hoppas så åker älsklingen med också.. eller han SKA med, det är ett måste.. han måste bara fixa ledigt från jobbet först, så kan han boka flygbiljett sen :) 
Kommer må som en prinsessa den veckan, så länge babe är med, kan inte bli bättre :)

Huset är jätte fint och franska rivieran är ju också hur fint som helst.. kommer bli underbart :)





Ja, så jag har verkligen något att se fram emot nu hela den kalla trista vintern, det blir en superstart på sommaren 2010 ju :)

Just nu känns det verkligen som jag behöver något att blicka framåt mot... lever som en zombie känns det som. Trodde att jag börjat piggna till nu ju, men så ska allt slå till igen, så nu mår jag skit.... IGEN. Igår svimmande jag inne i tvättstugan helt ensam... lite läskigt, det gick ju bra som tur va :) Idag har jag legat i sängen hela dagen, spytt och mått allmänt kasst.
Tanken är ju att jag ska jobba till helgen, får väl se om jag ska orka med det eller ej... borde egentligen försöka ta mig i kragen och rycka upp mig, men det går inte alltid...

I lördags åkte jag och babe in en sväng till Gbg, för att titta när Joakim tävlade... fick träffa Jenny igen också, va ett tag sen sist!! Kände mig hyfsat pigg till en början... men helt plötsligt slog allt bara till igen och jag blev helt väck och jättehängig...vi hade tänkt åka till svärmor och äta middag, men det fick bli raka vägen hem och mysa ner oss i soffan istället, där jag somnade ganska kvickt... ja, sen dess är det väl ungefär så dagarna har sett ut.. i soffan eller sängen. Babe jobbar 07.00 - 15.00 nu, så han är iaf hemma om kvällarna.
Får så dåligt samvete. tycker så synd om honom att han ska behöva stå ut med mig och min sjukdom... men jag kan ju tyvärr inte göra så mycket åt det, kan inte direkt trycka på en knapp så är allt bra sen, kan inte låtsas. Jag försöker ändå vara lite piggare än vad jag egentligen är och försöker att inte gnälla så mkt, men det går inte alltid.

Han stöttar och föstår i alla fall, säger han... och han är guld värd när jag mår såhär <3 Han säger att han visste om detta när han blev tillsammans med mig och valde att bli en del av det... det är ju visserligen sant, men vill inte att han ska behöva gå igenom detta ändå, det ska ingen behöva göra :(

Ja ja, nog för ikväll.. ska försöka orka mig in i duschen nu, babe får nog följa med så jag inte svimmar, hehe :)

Love C

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0